Nights like this.

Det känns som att det enda jag gjort de senaste dagarna är att stå i köket. På fyra dagar har jag snott ihop:
  • egen müsli
  • müslibarer som blev rätt misslyckade eftersom de inte håller ihop (men goda)
  • brödbullar med bönor i
  • tekakor
  • blåbärsmuffins
  • blåbärssylt på egenplockade blåbär
  • ca 10-15 matlådor med bland annat tacopaj, auberginebullar, carbonara med sojabitar och tofugratäng med potatismos
Jag måste varit husmor i ett tidigare liv. Känns bra att ha laddat med mat inför nästa vecka då nollningen börjar i alla fall. Det ska bli riktigt roligt, men lär inte ha så mycket tid över till annat direkt. 
 
Nu är det dags att sova, dagen imorgon inleds med möte klockan 9 så ingen sovmorgon här inte. Sleep tight!

Sånt är livet.

Igår hjälpte lillebror mig att fixa en ny bloggdesign. Thänks män! Den blev fin tycker jag, och ugglan på headern är väldigt passande eftersom jag samlar på ugglor.
 
Började dagen med en springtur! Har inte kunnat träna klokt på hela sommaren eftersom jag stukade foten och skadade ett ledband när vi var på P&L i juni. Nu har jag äntligen kommit igång med att jogga lite i alla fall, så skönt!  Dock är det lite tråkigt att inse hur snabbt konditionen försämras... Innan stukningen sprang jag milen på under en timme, nu orkar jag inte ens jogga femman under 30. Men men, det är bara att kämpa på så är jag nog där snart igen. 
 
Dags att fortsätta packa... Bara två dagar kvar nu.

Ny header o såå.


Hey man.

Godmorgon kära ni.
 
I nuläget känner jag mig både stressad och kolugn. Mycket ska hinnas med innan vi packar flyttlasset och styr kosan över havet mot Uppsala på fredag. Tur att det är några dagar kvar så jag hinner med allt. Som vanligt har jag styrt upp mitt liv med en att göra-lista som är milslång. Vet inte riktigt var jag ska börja så istället gör jag ingenting och placerar mig i soffan med näsan i "Luftslottet som sprängdes" istället. Spännande bok det där.
 
Klockan elva kommer Victoria hit. Vi ska promenera med hundis till veterinären för att väga honom (tycker han har gått ner lite men jag kanske bara är nojjig), ta igen allt tjejsnack som vi inte hunnit med under sommaren och träna på coola hemliga grejer. Det blir finare än fint. 

Några fina som jag saknar.

 

Seize the day.

Klippningen blev superfin, men färgning blev lite sisådär. Första gången tog färgen inte riktigt som den skulle, så jag gick tillbaka igår och bad att få det omfärgat. Nu är det bättre i alla fall, men det är fortfarande inte riktigt som jag vill ha det. Min mobilkamera har blivit så dålig så jag tror inte att det är nån ide att jag fotar... Kommer ändå inte synas särskilt bra. Ska försöka bleka topparna lite till här hemma så blir det nog fint sen!
 
I eftermiddag ska jag jobba, nu har jag bara tre pass kvar så nedräkningen har verkligen börjat. Hoppas på lite fint väder sen när jag är ledig. Skulle verkligen behöva spendera lite tid i solen, nu är jag nästan så blek att jag är genomskinlig...

Better together.

Hej hej hallå. Karolina heter jag och jag har lite glömt att jag har en blogg... Sommaren har varit så fullknökad med jobb att jag inte riktigt har prioriterad att sitta framför datorn. 192 timmar och lite till skrapade jag ihop i juli månad. Fy tusan vad trött jag var vissa dagar alltså. Det tar på kroppen att jobba mellan 8-18 i stort sett varenda dag. Nu är jag glad att juli är över, och ännu gladare kommer jag bli den 25e när lönen trillar in på kontot. 
 
Snart, närmare bestämt den 24e, bär det av tillbaka till Uppsala. Som jag har längtat! Pappa och Anton följer med upp, och så Casco också såklart. Jag är riktigt taggad på att börja skolan igen. Innan den drar igång på riktigt för min del ska jag tillsammans med min klass hålla i nollningen för de nya amöborna som börjar. Tänk att vi börjar trean... TREAN?! Det är helt galet. När jag själv gick i amöbaklassen tyckte jag att treorna var hur stora som helst och att de visste så himla mycket saker. Visst känner jag mig äldre nu än när jag började ettan och visst kan jag mer än vad jag kunde då. Dock långt ifrån så mycket som jag känner att jag borde kunna... Det är både fantastiskt och skrämmande hur snabbt tiden går. Snart står jag där på examensbalen och undrar var tusan de där 5,5 åren tog vägen. 
 
Idag ska jag bara passa på att njuta av ledigheten. Jag har tre kortpass kvar i helgen, men är fri fram tills dess. Ska möta upp Elin vid 13 för en lunchfika på stan, och efter det ska jag färga och klippa håret. Känner att en förändring är på sin plats, var så längesen sist nu. Om blogginspirationen håller i sig kanske jag slänger upp en bild här senare, vem vet. 
 
 

RSS 2.0