.

 

Jag trodde det skulle vara jobbigt att börja plugga igen efter kandidatsemestern, men det är faktiskt riktigt kul! Jag tror inte jag har varit såhär pepp under hela utbildningen faktiskt. Vi har börjat en ny kurs som heter "Klinisk anatomi, konsultationskunskap och näringslära" som kommer hålla på fram till sommaren. Just nu pysslar vi med lite allt möjligt, framförallt repeterar vi hundens anatomi och så håller vi på med röntgen. Igår var Casco med på en övning då vi tränade på att ta EKG. Han skötte sig exemplariskt, och om vi har räknat rätt så var hans EKG normalt. Imorgon tror jag vi ska träna på att lyssna på hjärtat på hästar och hundar (om jag har tolkat vårt krångliga schema rätt). Den här terminen har vi bara läst om saker som inte har så mycket anknytning till smådjursmedicin som jag är intresserad av (försöksdjursvetenskap, livsmedel och kandidatarbete om delfiner), så nu är det skönt att göra något som känns lite vettigare. 

Idag har jag funderat mycket över det här med vegansk mat. Jag har på senaste tiden insett att jag tvingar mig till att äta de produkter som jag använder för ersättning av kött och ost. Mjölk, grädde och smör klarar jag mig väldigt bra utan, det finns bra ersättningsprodukter som är enkla att använda och som smakar gott. Dock har jag sedan i maj försökt att tycka om vegansk ost, sojaprotein i alla världens former och tofu - men jag lyckas inte. Det blir lite problematiskt, för någon form av protein måste jag ju få i mig. Bönor och linser är jag inte heller särskilt förtjust i, men det kan vara gott lite beroende på hur de tillagas. Dock är bara proteininnehållet i bönor och linser ungefär 5 gram på 100, och dessutom får jag rätt ont i magen av att äta bönor. Jag tycker det känns problematiskt att jag får äta proteiner som "medicin", typ "nu måste jag lägga i de här bönorna som jag egentligen inte tycker om i såsen fast jag egentligen inte vill". Det känns inte kul att tvinga i mig mat som jag egentligen inte tycker om. Jag dricker proteintillskott varje dag, men det känns inte som en optimal lösning på problemet.

 

Det känns inte heller som ett alternativ att börja med vissa typer av animaliska produkter igen (jag tänker främst på ost och quornprodukter som innehåller ägg). Jag blir ledsen och det tar emot att stoppa i mig sånna saker när jag hela tiden har bilder av ledsna djur fastetsade på näthinnan. Dessutom har jag blivit fruktansvärt laktosintolerant sen jag blev vegan, så i så fall skulle jag bara kunna använda mig av laktosfria produkter. Det här har lett till att jag är fast lite i ett dödläge där jag inte alls vet vad jag ska äta längre. Jag tänkte bunkra med jordnötssmör och avokado, de innehåller båda nyttiga fettsyror och dessutom är jordnötssmör proteinrikt. Det känns dock inte hållbart att leva på på heltid... Men jag känner mig sjukt omotiverad till att laga mat när jag anstränger mig och lägger ut mycket pengar men aldrig tycker att något blir riktigt gott. Hjälp?

Gotlandsvisiten rullar på i vanlig ordning. De första två dagarna vill jag bara åka hem till Uppsala och är rastlös. Sedan kommer jag in i en fas där jag är rätt nöjd med tillvaron, inser att det är trevligt att ha sällskap av familjen och att det finns en hel drös med gamla vänner att hänga med. Nu åker jag hem om 1,5 dag och då börjar ångesten komma krypandes. Varför är det alltid så? Lagom tills jag börjat trivas här ska jag ta mitt pick och pack och åka hem igen... Imorgon ska jag n-j-u-t-a av sista dagen här på ön tillsammans med familjen och försöka att tänka bort hemresan. Det är ju trots allt bara två månader tills jag kommer hem igen! Vilket innebär att det är två månader kvar till sommarlovet = två månader kvar av årskurs tre. Sinnessjukt vad tiden går alltså.