Dance our tears away.

Gotlandsvisiten rullar på i vanlig ordning. De första två dagarna vill jag bara åka hem till Uppsala och är rastlös. Sedan kommer jag in i en fas där jag är rätt nöjd med tillvaron, inser att det är trevligt att ha sällskap av familjen och att det finns en hel drös med gamla vänner att hänga med. Nu åker jag hem om 1,5 dag och då börjar ångesten komma krypandes. Varför är det alltid så? Lagom tills jag börjat trivas här ska jag ta mitt pick och pack och åka hem igen... Imorgon ska jag n-j-u-t-a av sista dagen här på ön tillsammans med familjen och försöka att tänka bort hemresan. Det är ju trots allt bara två månader tills jag kommer hem igen! Vilket innebär att det är två månader kvar till sommarlovet = två månader kvar av årskurs tre. Sinnessjukt vad tiden går alltså. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0