Tusen tårar.
"Sprickorna finns ju där förstås. Ibland hotar hela bygget att rasa. När jag tänker på Rasmus och alla vännerna, dem som levde och försvann. Jag är på något sätt halv utan dem. Det som berättas i den här historien har hänt, och det hände här, i den här staden. Det var som ett krig som utkämpades i fredstid. I en stad där de flesta fortsatte att leva sitt liv som om ingenting hänt, insjuknade unga män. Magrade av, tynade bort och dog. Och det var dem som älskade mest, dem av kärlek besatta, det var dem som frosten tog."
Torka aldrig tårar utan handskar. Så vackert, så fint och så otroligt sorgligt.
Kommentarer
Trackback
