Pang på, och tack för kaffet.

Mitt i en kväll av ledsamhet och elände tog jag fram min sångbok (= bok som man har med sig på sittningar och som de som är på sittningen skriver i) och började läsa. Helt plötsligt satt jag med ett leende på läpparna och tänkte på alla roliga minnen jag har och vilka fina människor jag har runt mig. Ni är otroliga, tack för att ni finns ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0