The Ark.

Efter ett par dagar med många skratt, kramar och tårar känner jag mig på något sätt starkare som person. The Arks avslutningskonsert i fredags fick mig att inse saker jag borde insett för flera år sedan, och Ola Salos ord gick rätt in i hjärtat. Mitt ibland 15000 människor brast allt och tårarna ville inte sluta rinna. Under sista låten var det som att tiden stod stilla. Trots att vi stod så långt bak att vi knappt såg vad som hände på scenen kändes det som att Olas ord vad riktade till bara mig. Jag tror alla andra kände likadant. Att det kan finnas så fina personer, som lever för att skapa styrka hos andra. Jag kan knappt hålla tårarna tillbaka när jag tänker på det. Konserten avslutades med orden "Om ni någonsin behöver lite pepp, inspiration, en spark i baken för att komma ihåg styrkan inom er, ropa på våra låtar så kommer de till er". Fina, älskade, bästa The Ark, jag kommer sakna er.

I know all that so well 
But I also do know this: 
Calleth you, cometh I 
And that's just how it is 
And how it's always been 
It's where my reason stops 
And something else comes in 
I know it doesn't make sense, but still... 
Calleth you, cometh I 
-And that's how it is



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0