.

Förresten, fasen vad jag klagar hela tiden! Skriver bara om hur jobbigt allt är och hur trött jag är. Jag kan även berätta att jag har SKITKUL! Jag känner att jag har hittat hem här i fina, fina Uppsala. Utbildningen jag går är helt fantastisk, jag kan inte riktigt förstå att jag har fått den här chansen. Och även om jag är trött och tycker att alla ben i hundens skelett kan gå och ta sig ibland så skulle jag inte byta bort det här för något i världen. Jag blir nästan lite rädd för mig själv från och till. Jag trodde till exempel aldrig att jag skulle tycka det var spännande och intressant att stå med händerna nergrävda i en flådd minks tarmar medan blodet rinner och luften i rummet knappt går att andas på grund av stank. Men det gör jag, konstigt nog. Som sagt, I'm home.