Petter - Längesen.
Hjärtan som slår
vi står där vi stod
Minns det som igår, första gången du log
Som om jag snubblade pladask på marken och bara dog
Varje gång är som den första gång vi sågs
även om det är över nu
Allting har förändrats
men du finns kvar
Allt var svävande, men nu så ser jag klart
Blev hjälplöst förälskad
Obeskrivligt tagen
Som om jag låg ner på marken och blev slagen
Betraktade ditt hår när det fångades av vinden
Som att svimma på en bergstopp utav svindeln
Sen den stunden satt jag fast i ett nät, förtrollad bunden
Tappa hjärtat i knät
Kunde inte tänka logiskt eller sunt
Och för varje sekund du inte fanns där blev det tungt
Nu är det mitt tåg och dags för avgång
Stiga på, aldrig tveka en minut
För allt som flyger upp måste landa tillslut
Kan inte titta tillbaks, trots att min vilja är stark
Vi vandrar iväg utan att vidröra mark
Kommentarer
Trackback
