.

Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här... Jag förväntade mig att det här skulle kännas skönt, men just nu känns det mest sorgligt. Men okej, lika bra att få det överstökat. Jag kommer lämna dig. Kanske för alltid, kanske bara för ett tag. Det är inte direkt så att jag har träffat någon annan. Det har ju aldrig varit något sånt mellan oss. Du har mer blivit som en medlem i min familj, eller kanske är det jag som har blivit som en medlem i din. Men nu är det dags för mig att upptäcka den stora vida världen. Jag vet att du har släktingar i närheten av mitt nya ställe, kanske söker jag upp dem när allt har lugnat ner sig lite. Som du säkert vet har jag även funderat på att sticka och hänga hos dina utländska släktingar, men planerna verkar ha ändrats nu. Det är inte så att vi aldrig kommer att ses igen, jag kommer hem till dig på loven och hälsar på, och nästa sommar kanske vi kan återuppta det som har varit. Jag kommer och lämnar mina grejer imorgon, så vi får ett ordentligt hejdå.

Du har lärt mig så mycket om mig själv, och om andra. Du har lärt mig att leda andra människor på ett bestämt men ändå ödmjukt sätt, och du har gett mig bekräftelse på att det jag har gjort har varit bra. Du har utmanat mig på sätt jag ibland har svurit och gråtit åt, men i slutändan har det alltid lett till att jag har utvecklats och blivit starkare som person. Jag har alltid och kommer alltid att försvara dig, för även om du har många vänner så har du även många fiender. Folk som tror för mycket, och som inte har upplevt dig som du verkligen är. Hade dem gjort det hade dem sagt annorlunda. Dem vet inte hur många fina vänner du har gett en, hur många gånger man har skrattat med dig och hur man ibland inte ens vill gå hem från dig, trots att klockan är mer än tillräckligt. Så ja, tack för allt. Och som sagt, jag kommer och hälsar på. Det har jag ju lovat. Du kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat, McDonald's.