.

Idag hade vi 90-talstema på gympan i skolan. Lekte lekar, skuttade runt till musik som var inne för 15 år sedan, hoppade långhopprep, you name it. Det är verkligen intressant hur lyriska alla blir när det kommer till att leka lekar. Man borde nog göra det lite oftaste egentligen. En annan sak jag är fascinerad över är hur lyriska killar blir så fort det kommer in ett vapen i bilden. Som på vår fyksiklektion till exempel. Vår lärare tar fram en leksaksarmborst som han gjort om lite själv. Han hade tagit bort den snälla sugproppen som pilen (eller vad det nu var man sköt) fastnade med, och istället satt fast en spik. Direkt när han tog fram den kunde man se hur ögonen hos killarna började lysa, och när han med ett pang sköt pilen in i väggen var lyckan total. Vad jag inte riktigt kan förstå är hur det kan vara roligt att skjuta på något? När det sedan kommer till att skjuta på människor känns blir jag ännu mer oförstående. Men kanske är det samma sak som när killar inte kan förstå hur vi tjejer förändras totalt när det kommer in något litet och sött i bilden, kattunge/bäbis/kanin eller något liknande. Kanske är det helt enkelt så att killar måste få utlopp för sina innersta känslor genom att skjuta ner varandra med armborst medan tjejer nöjer sig med att pussa på en bäbis, vad vet jag?`