En liten hyllning till Gotland

Jag är så glad att jag bor på Gotland. Visst, ibland känns ön för trång på något sätt, som att man inte riktigt får plats. Visst kan det vara jobbigt att inte kunna gå på stan utan att träffa minst fem personer som man känner, och visst kan man bli trött på att allt jämt är samma gamla vanliga. Men det är samtidigt ganska tryggt, allt det där vanliga. Jag är inte rädd när jag är ute om kvällarna. Det är ganska skönt att ha cykelavstånd till i stort sett allt och underbart att slippa trängas på tunnelbanan tillsammans med tusentals andra människor varje dag. När jag tänker efter vill jag inte alls härifrån, som jag sagt många gånger förut.
Såklart kan det vara skönt att åka över någon helg, bara för att komma bort ifrån allt och slippa tänka på vardagen. Men i mitt fall har det inget att göra med att jag bor på en ö. Jag tror att man, var man än bor, behöver komma bort från den trista vardagen ibland. Man går där och längtar och suktar efter att få åka, och när man sitter där på båten är man alltid lika förväntansfull. Men sen ramlar man in där på centralen med hundratals och åter hundratals av människor i rörelse omkring en. Ingenstans kan man hitta ett ställe för sig själv, för överallt där man går finns det redan någon annan. Att få sitta på ett nästan tomt café och prata i timmar eller strosa runt i affärerna utan dunkande hög musik och människor som trängs och knuffas finns inte på kartan. Just det där lugnet tror jag är väldigt viktigt, i alla fall för mig. För när man inte går i skolan, jobbar eller tränar måste man få slappna av. Det finns säkert människor som jag göra det i en storstad, men jag är inte en av dem. Jag är en av dem som behöver gå på tomma gator, höra fåglarna kvittra och bara vara, utan att känna pulsen av människor runtom mig. I vissas öron kanske det låter tragiskt, men jag skulle inte ha något emot att bli kvar här hela livet. För det är trots allt här jag trivs som bäst, på min kära lilla ö!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0