.

Året började med att mitt första förhållande tog slut. Strax efter det fyllde jag sjutton och fick min dator, min kära kära dator som nu följer med mig nästan överallt. Våren gick nog ganska fort egentligen, jag minns knappt någonting av månaderna februari-mars-april, precis som det brukar vara. Jag red Aslan, en liten svart ponny som egentligen är min lillasysters. Framåt våren slutade jag med det, eftersom jobbet tog mer och mer av min tid. Skolan slukade också mycket tid, men jag lyckades iallafall med betygen och behövde inte ge upp veterinärdrömmarna. Sommaren var härlig, jag blev verifierad utbildare och serviceledare på jobbet,  där jag spenderade mycket tid med mina härliga kollegor. Annars minns jag knappt vad jag gjorde. Stranddagar blev det inte så många, och inget festande heller eftersom krogen inte var aktuell än. Jag antar att jag bara gick och längtade efter Barcelona, dit vi åkte i början av augusti. Precis innan sa jag upp kontakten med en av mina närmaste vänner, vilket tog mycket hårt på mig. Kanske därför jag tyckte det var extra skönt att komma iväg. Barcelona var härligt, underbart och helt fantastiskt. Mina brudar och jag shoppade, solade, badade och bara njöt av att vara borta i från ön. Men underbart är kort och efter nästan två veckor begav vi oss tillbaka till regniga Sverige.

När planet landat på Arlanda åkte vi snabbt in till Stockholm och mötte upp mamma. Joanna och jag skildes åt på Centralen, hon skulle skynda sig till ön för att packa och sedan flytta upp till Stockholm. Tråkigt tyckte jag, som fick hundratals gånger längre avstånd till min fina häst- och festkompis. Familjen slöt upp med oss på ett hotell någonstans och min bror och jag begav oss för att se Coldplay. Jag var trött, arg och hade ont i benen efter många mils promenader i det soliga Spanien, men så fort bandet gjorde entré på scenen glömde jag allt. Kvällen var magisk och efteråt kan jag bara konstatera att ja, Coldplay är världens bästa band.

Tillbaka på ön slungades jag snabbt in i världen för de dödliga igen. Jag hade gärna levt kvar i min sagolika augustimånad ett bra tag till! Skolan började igen och jag fick återse min kära klass som jag tycker så mycket om. Fysik B, astronomi och matte E stod på schemat. Bara att säga det gör väl att ni förstår att det har varit en hård höst. Höstlovet var så efterlängtat så och jag passade på att ta en visit till Stockholm med min lilla Lovisa. Vi shoppade och gick på lite museer, och hade riktigt bra dagar. Väl hemma började allvaret, igen.

Tiden rusade på i ett himla tempo, och jag fortsatte med mina vanliga rutiner. Skola, hem och plugga, jobba eller träna, äta och sova. Runt, runt, runt. Klart jag blev trött på det och var beredd att ge upp, men jag orkade hela vägen fram till december. Den första helgen i en av mina favoritmånader var vi uppe hos Joanna och såg Horse Show i Globen. Perfekt resa med mina bästa vänner! Efter det gick tiden fort tills jullovet kom. Jag började rida Teo, en jättestor och jättemysig fux som står ute i Traume. Mitt kära gamla Traume, som jag saknat så mycket. Eller kanske jag bara saknat Chiwas, jag vet inte. Friskis har varit välbesökt under hela året, särskilt min stora kärlek Jakobs aerobicspass och så Fridas pass med såklart, min coola idol. Gymmet har också fått sig ett och annat besök, även om dem hade varit fler om jag hade önskat.

När jag ser tillbaka på året ser jag det som ett bra år, 2009. Visst har motgångarna funnits och visst har jag gråtit mig till sömn. Men vem har inte det? Jag har inget att klaga på, jag har världens bästa familj som stöttar mig och de finaste vännerna som finns! Och en sak till som jag nästan glömde, jag har nästan lyckats fixa det där lilla eftertraktade kortet som för mig betyder frihet, körkortet! Nu ska det bara, äntligen, ta och bli 2010 så att jag kan få fylla 18! Fast först ska vi ju iväg till Dublin förstås... Och jag ska börja träna, bli bättre på att rida Teo, börja min sista termin på mitt sista skolår, jobbajobbajobba och en massa annat. Så, sammanfattningsvis kan jag väl bara säga tack och hej 2009, du har varit bra! Fast, en sak är säker. Din efterträdare, 2010, kommer vara ännu bättre. Så gott nytt år på er alla mina fina läsare, hoppas 2010 blir ett lika bra år för er som det kommer bli för mig! ♥