Tidvis

Och så plötsligt är du bara där. Helt utan någon som helst förvarning. Allt rasade. Och ingen beskriver detta bättre än Lasse. 

"Tid har förlöpt, dagar har gått
månen har vandrat sin väg genom svart och vitt och grått
Jag har saknat ditt skratt, jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland och berätta hur det går

Det har tidvis gått bra, tidvis har skakandet lagt sig
ibland har jag vaknat på morgon och gjort det jag ska
Men jag har saknat din hand, jag har saknat din röst
ensamma dar har jag saknat ditt huvud mot mitt bröst

Somliga dar tar jag in vad jag hör
det går kvällar ibland när jag inte ens undrar vad du gör
Det är ibland som förut, ibland har jag känt att jag duger
det har hänt att jag samlat ihop nog med kraft att gå ut

Ser dig fortsätta nu, med varsamma kliv
jag ser dina drömmar sakta lossna från mitt liv"

Det är nog bara så att tiden inte läker några sår. Förlåt för deprimerande läsning, blir lätt så såhär på kvällen har jag märkt. En dag kvar. Jag har aldrig velat bort såhär mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0