Tillsammans är man mindre ensam
Hej igen allihopa!
Idag hände en intressant sak. Helt plötsligt kände jag bara: Jag vill blogga. Och ja, nu är jag här. En annan intressant sak är att jag har haft ungefär 5 unika besökare om dagen sen jag slutade blogga, och det var ett himla långt tag sen. Med andra ord har mina trogna läsare hållt i sig, trots brist på inlägg i flera månader. Jag blev nästan lite rörd, men bara nästan.
Idag har inte varit någon bra dag alls. Jag har tänkt så mycket på allting och det har bara blivit för mycket... Tur att jag hittade min Annie i matsalen som jag kunde springa iväg med och prata av mig lite. Det dumma var att jag glömde bort att äta lunch för jag paniksprang därifrån i älsklings sällskap innan jag hann äta något... Fick gå tillbaka senare och peta i mig någon pannkaka, jag klarar verkligen inte att hoppa över en endaste måltid. Ingen risk för ätstörningar här inte!
Nu på kvällen bestämde jag mig för att hoppa över ridlektionen för att gå och träna istället. Innan träningen kom Joakim hit en stund och agerade psykolog medan allt bara vällde ur mig. Det är tur att jag har mina kära vänner som jag kan prata med, annars vet man aldrig hur det skulle gå. Sen målade vi lite gubbar i mitt nya fina skrivblock och hade allmänt roligt och sen åkte vi och hämtade upp Lovisa. Joakim dumpades halvvägs och L & jag begav oss vidare till intensiv. Så skönt var det! Frida, som är ledare, är verkligen min favorit och stora idol i livet. Hon är bäst! Efteråt var jag så trött att jag skakade, men det var det klart värt!
Oj vad skönt det var att skriva av mig lite, jag tror jag får ta och fortsätta med det. Nu måste jag verkligen gå och lägga mig, men förhoppningsvis hörs vi imorgon igen! Puss på er, lovers.
Idag hände en intressant sak. Helt plötsligt kände jag bara: Jag vill blogga. Och ja, nu är jag här. En annan intressant sak är att jag har haft ungefär 5 unika besökare om dagen sen jag slutade blogga, och det var ett himla långt tag sen. Med andra ord har mina trogna läsare hållt i sig, trots brist på inlägg i flera månader. Jag blev nästan lite rörd, men bara nästan.
Idag har inte varit någon bra dag alls. Jag har tänkt så mycket på allting och det har bara blivit för mycket... Tur att jag hittade min Annie i matsalen som jag kunde springa iväg med och prata av mig lite. Det dumma var att jag glömde bort att äta lunch för jag paniksprang därifrån i älsklings sällskap innan jag hann äta något... Fick gå tillbaka senare och peta i mig någon pannkaka, jag klarar verkligen inte att hoppa över en endaste måltid. Ingen risk för ätstörningar här inte!
Nu på kvällen bestämde jag mig för att hoppa över ridlektionen för att gå och träna istället. Innan träningen kom Joakim hit en stund och agerade psykolog medan allt bara vällde ur mig. Det är tur att jag har mina kära vänner som jag kan prata med, annars vet man aldrig hur det skulle gå. Sen målade vi lite gubbar i mitt nya fina skrivblock och hade allmänt roligt och sen åkte vi och hämtade upp Lovisa. Joakim dumpades halvvägs och L & jag begav oss vidare till intensiv. Så skönt var det! Frida, som är ledare, är verkligen min favorit och stora idol i livet. Hon är bäst! Efteråt var jag så trött att jag skakade, men det var det klart värt!
Oj vad skönt det var att skriva av mig lite, jag tror jag får ta och fortsätta med det. Nu måste jag verkligen gå och lägga mig, men förhoppningsvis hörs vi imorgon igen! Puss på er, lovers.
Kommentarer
Trackback
