Timbuktu - Kom och håll om mig
Det var som ett annat liv, det var så förbannat fint
Du var den jag ständigt ville stå bredvid
Du grep mitt hjärta som en polygrip
Vi flög iväg som en projektil
Vi skulle hålla hand tills skeletten blev damm
En millimeter från en gadd med ditt namn på
Jag trodde att vi låg mellan himmel och jorden
Men tillslut blev det bara fucking smulor på bordet
Vi vaka natten lång, tårarna forsade ner för din kind
Smärtan är blind
Och jag fattar om du varken vill veta av eller höra av dig till mig
Du vill ha space
Men en vacker dag kanske du och jag kommer sätta tillbaks pinnen i vår handgranat och göra om det extra bra
Du pajja vasen som jag gav dig på din födelsedag
Jag kasta ringen och sa det blir aldrig äktenskap
Du kasta maten som jag lagat på vårt köksgolv
Och lågtrycket i vårt hus blev en köldfront
Vi som alltid lovat att va varandras bästa vän
Nu ligger vi med hundhuvet i en hästenssäng
Kommentarer
Trackback
