Kvällstankar.
Sitter och depressionssmsar med min kära fru. Fick smset 'alltså jag saknar en pojkvän sjukt mycket!' och jag kan bara hålla med. Visst, man ska bara gå runt och vänta. Så helt plötsligt står han där, när man minst anar det. Så är det nog. Men det där när man minst anar det, när är det egentligen?
Och när man väl tror sig ha träffat någon som skulle kunna vara drömprinsen gäller det att inte hoppas på för mycket. Jag jobbar på det, men det är fan så svårt.
[Jag vill bara ha dig]
Kommentarer
Trackback
