I taket lyser stjärnorna
Igårkväll såg jag filmen "I taket lyser stjärnorna". Den började som vilken annan ungdomsfilm som helst, med rollerna som alltid finns med: huvudpersonen som är en töntig tjej, den tuffa festtjejen som hånglar med allt och alla, den snygga killen som den töntiga huvudpersonen vill ha, den töntiga huvudpersonens töntiga kompis som blir sårad när den töntiga tjenen börjar umgås med de med högre status och så vidare. Allt det där som man har sett hundratals gånger förut. Men bakom detta ligger historien om en fjortonårig tjej vars mamma är sjuk i cancer.
Trots att jag under början av filmen satt och suckade åt alla stereotypiska ungdomar satt jag ändå och skakade med tårarna rinnandes i slutet av filmen. Cancer är en otroligt grym sjukdom som tar så många oskyldiga liv. Det känns hemskt att säga det, men jag tror att man behöver ha haft en nära anhörig som haft denna sjukdom för att förstå. Jag känner igen mig i den fjortonåriga Jenna i filmen, hoppas att sjukdomen ska försvinna om man inte pratar om den. Det starkaste i hela filmen var på slutet. Jennas mamma har dött och begravningen har precis varit. Hon står framför spegeln där massor av kort på mamman finns uppsatta. Där sitter även en lapp som hon skrev i början av mammans sjukdom. Men slutet är överstuket, och istället finns ett nytt.
Om du dör mamma
(då tar jag livet av mig)
då ska jag leva för dig
Kommentarer
Postat av: Li
det finns verkligen ingen finare film än denna!
Trackback
